Nu har vi haft de här fina åtta katterna tillsammans i fem dagar. Vi har börjat vänja oss vid varandra och fått nån sorts rutiner. Eller vana vid att inte ha rutiner, kanske?
Messi går ut från bolådan så ofta hon kan. Gör kortare och längre vändor i lägenheten medan ungarna sover. I början tyckte vi nog att hon var lite oansvarig och att hon kanske borde vara med de små hela tiden, men nu har vi förstått att det är ren överlevnadsstrategi. Hon har ett annat liv utanför bolådan. Ett liv där hon kan sträcka på sig, käka i lugn och ro, busa med Tilla, mysa med oss och, framför allt, vila. Så fort hon är i lådan så hänger ungarna fast sig på henne och käkar. När de somnat går hon iväg. Ungarna klarar sig. De går upp i vikt som de ska och Messi är en trygg morsa som ser både till ungarnas och sitt eget bästa. Fascinerande.
Tilla är väldigt hänsynsfull, men mer och mer nyfiken på vad de där små rackarna i bolådan har att erbjuda. Inte mycket än, tror jag. Idag gick Tilla in i bolådan och nosade på ungarna (under uppsikt av oss). Messi lät henne hållas, men höll som vanligt en beskyddande tass över sina små.
Messi äter som en häst. Tilla likaså. Och ungarna äter väl mest av allihop. Messi blir magrare och magrare, trots att hon äter så mycket. Men det är inte undra på med den fart ungarna växer – de är charmigt runda om de små magarna. Tilla blir också större och större. Utan att vara oproportionerlig.
Vi väger kattungarna både för- och eftermiddag. Messi väger vi ungefär var tredje dag (så att hon inte går ner för mycket) och Tilla väger vi nån gång i veckan. Så att vi har koll.
Nu börjar också folk höra av sig om att de är intresserade av katterna. Vi har ingen kö, det känns viktigast att rätt katt får rätt förhållanden, och det vet vi mycket lite om än så länge. Vi vet inte heller om vi kommer att behålla nån av katterna. Förmodligen blir det i så fall på foder – alltså att nån annan har katten hos sig, men vi äger den. Vi får se. Måste ju i så fall hitta en lämplig fodervärd också.
Vad vi däremot har fått uppskattad hjälp med, är att färg- och könsbestämma alla kattungarna. Som det ser ut just nu så är vi säkra på att vi har två honor och tre hanar. Den sjätte katten är vi är lite mer osäkra på. Den enda tabbyn är lite … otydlig. Vi tror dock att det är en hona. Alla katter är jättefina. Såklart. Men hannarna är störst. Som det ser ut just nu har alla honor vita partier, medan hanarna är utan vitt. Lite lustigt var det också att vi omedvetna om kön hade målat alla honors klor med blåa och svarta nagellack (för att kunna skilja dem åt), medan hanarna hade fått röda och rosa lack. Så det är extra lätt att skilja dem åt!
Fantastisk ynnest att ha kunniga kattexperter i sin närhet! Vi är väldigt tacksamma för att Helén D kunde komma på långfredagen och hjälpa oss med köns- och färgbestämning! Utan hennes hjälp hade vi kanske kommit en bit, men inte hela vägen … Så kan ju saker ändras under tid. Särskilt färgmässigt. Vi väntar med spänning!
Så liten och så himla söt!
Tilla är intresserad. Messi tvättar sig. Ungarna äter.
Utanför
Ovanpå