Emellanåt anordnas det seminarier av Sällskapet Sibirisk Katt. Idag deltog vi på ett sånt seminarium. Det var uppdelat i två delar – en som handlade om kattens tandsjukdomar och en del som handlade om kattmat.

Det är bra att gå på det där seminarierna. Man lär sig mycket. Idag var det väldigt allmängiltigt och inte alls nåt som handlade om just vår ras – den Sibiriska katten.

Ibland, kan jag medge, undrar jag om jag vet mer om katter och deras beteende, färger och tänder, än jag vet om människors … Det är kluvet. Men det är också väldigt trevligt att vara med. De allra flesta är så väldigt engagerade och snälla. Goda, liksom.

Anyway. Jag skulle vilja dela med mig lite av det vi har lärt oss idag.

Tänder.
Om katten visar sig ha ont i munnen (och det märker man eftersom katten kan tappa mat när den äter, den kan sluta äta eller få smutsig päls eftersom den inte vill slicka och så vidare) och man misstänker TR (eller FORL), som är en ganska vanlig tandsjukdom, så ska man inte vänta mer än två veckor innan man går till veterinären. Väl där ska man be dem röntga under gasnarkos och sen ska man be veterinären att förklara precis vad man ser på röntgenbilden. För utan röntgenbild kan man nämligen inte se vilken typ av TR det är och då kan behandlingen bli väldigt fel. Plågsamt för katten. Om man inte söver katten med gas, så får den en så kallad tub ner i halsen och då kan små tandflisor flyga omkring och hamna på fel ställen på grund av att det är ”öppet” ner i svalget/lungorna.

Mat.
En väldig massa kattmat, både blöt- och torrfoder innehåller saker som en katt egentligen inte alls behöver. Kolhydrater – för att binda ihop bitarna, socker – för att få maten att se mer aptitlig ut, fel sorts protein – eftersom mycket av kattmat är gjort på slakteriavfall (jamen gissa vad det är – brosk och senor som innehåller saker i fel mängd) och så vidare, och så vidare.

Ger man bara torrfoder är risken stor att katten inte får i sig tillräckligt med vatten och då kan det bli njurstensproblem. Aj. Det bästa är att ge katten en varierad kost med lite kycklinglever ibland, lite grishjärta, egenhändigt mald köttfärs (för att undvika bakterier), små köttbitar av nöt, lamm eller till och med fläsk. Och kycklingvingar. För katter är inte lika känsliga för sånt människor är. Även om de kan få salmonella, så är det vanligare att utekatter får det när de käkar en fångad fågel än det är när de ätit kyckling. Äggula är bra medan rå äggvita ska undvikas (slå upp det om du är nyfiken på varför. Det tar för lång tid att gå igenom här.) Så nu ska vi ge mer BARF-mat (Biologiskt Anpassad Rå Föda).

Katter ska heller aldrig få i sig – kakao, lök av alla slag, rabarber, spenat och vindruvor.

Kom ihåg det 😉