Sol, Sol, Sol

Idag har vi varit och hälsat på Sol och hennes fodervärdsfamilj. På ett sätt är det ju helt märkligt att äga en katt som bor nån annanstans. Å andra sidan är det fantastiskt skönt att se att det fungerar så himla bra i ”den andra familjen”. Sol bor med en fantastiskt bra familj. Till att börja med så har hon sällskap av S*Spinnsibbs Eskil som är en jättefin, röd hane. Han är drygt tre år och lugn som en filbunke. Sol blir väl omhändertagen av sin ”storebror”. Det känns så skönt! Att det är två barn i familjen är också bra! Det finns alltid nån att leka med om inte Eskil orkar 🙂

Vi tyckte oss ganska tidigt se att just Sol var den av kattungarna som skulle lämpa sig bäst för framtida avel. Hon hade redan från början bra temperament och fint utseende. När våra kattägarkompisar här i Stockholm såg henne så höll de med. Sol är ju dessutom golden (ny 24) och det är också roligt!

Skälet till att vi valde att ha henne på foder var att vi hade hört så många historier om hur det kan vara svårt att ha kattmamman och en unge tillsammans eftersom de gärna slåss om vem som är högst i rang. Som nyblivna uppfödare kände vi att det kanske var en situation som skulle bli svår att hantera.

Nu är kattungarna ungefär 20 veckor och uppdateringarna om hur det går för Messis (och S*Milashka’s Hedeon) avkomma är otroligt uppskattade! Jag tycker att alla ungarna är lika sin mamma och det är fantastiskt att ha fått vara med de 12 första veckorna i deras liv.

Men Sol då? Blir hon så fin som vi trodde? Ja! Nu är jag visserligen partisk, men visst är det en fin katt! Både profilen (lätt ”uppnäsa”) och öronen (ganska långt ut på sidorna och halvstora/små) ser bättre ut än Messis. Vi tror att pälsen kommer att bli utmärkt och, framför allt, är hennes temperament helt makalöst! Idag när vi var där så visade hon tydliga tecken på att antingen vara helt dum i huvudet, eller, mer troligt, vara vansinnigt trygg. Hon slappnar av och spinner så fort hon kommer i nåns famn och efter en kort stund hos Per somnade hon mycket gott! Detta trots att han en liten stund innan hade ”topsat” henne i munnen för att kunna skicka iväg DNA-prov som kan visa genetiska förutsättningar. ”Hej! Här kommer vi som inte har sett dig, lilla katt, på hela sommaren. Det var vi som såg dig komma ut ur din mamma som vår första kattunge nånsin, det var vi som vägde dig två gånger om dagen i tolv veckor och det var vi som såg till att du hade en bra start i livet. Vi vet att det var länge sen vi träffades och att du har haft ett eget liv sen dess. Nu ska vi topsa dig lite i munnen …” Stackarn. Jaja. Som sagt – hon är trygg och det var ju nästan en förutsättning för att ens komma på tanken att sticka in tops långt in i munnen.

Och här kommer lite bilder på Sol!

 

Ja, det var Sol det. Vi har ju faktiskt två katter här hemma också. Messi och Tilla. De löper båda två. Och vi har börjat planera så smått för Messis nästa parning som hoppas blir av nån gång i slutet av november eller i december. Spännande! Tilla är ju bara 8 månader så henne väntar vi med ett tag. Vi vill ju gärna att de är ungefär ett och ett halvt år innan de paras för första gången. Men den som väntar på nåt gott!

 

Till sist undrar jag om Messi skulle känna igen sin dotter Sol om de träffades. Och hur de båda skulle reagera.