Parning på gång

När man har avelskatter så är det bra om man har en PLAN. Det har vi. Planer kan ju gå åt skogen, men det känns ändå skönt att vi har tänkt igenom hur vi vill att vår uppfödning ska se ut.

Vi väljer till exempel att utöka katteriet i sakta mak. Vi började med Messi och ett och ett halvt år senare kom Tilla. Vi valde att behålla Sol från Messis första kull, men hon bor ju hos fodervärd. Vi hoppas att vi ska kunna ha ytterligare katt/er här hemma framöver, men vi väntar eftersom vi inte vill att alla katter ska ”försvinna” samtidigt när de blir äldre.

Vi har även tänkt igenom när katternas parningar ska äga rum. Vi vill att våra katter ska vara ungefär 18 månader när vi parar dem första gången. Messi har ju redan haft sin första kull och nu är det dags för hennes andra parning. Förhoppningsvis kommer även Tilla och Sol att paras innan året är slut. Jag skulle tro att vi börjar leta hanar till dem under sommaren, sen hoppas vi att de kan paras till hösten. Det är mycket som ska klaffa … För det första ska de ju löpa. Sen måste man ju hitta en lämplig hane. Inavelsgraden ska vara så låg som möjligt, kända sjukdomar bakåt i släktleden ska ses över, utseendet för Sibirisk katt ska behållas. Det är en del trixande.

Hur som helst. Vi har en hane härhemma just nu. Jättefina S*Jasiones Arrigo har kommit för Messis skull. Han är en snäll, stor hane, 7 kilo (dubbelt så stor som Messi), med en massa crèmefärgad päls.

S*Jasiones Arrigo

Hans ägare hämtade honom hos hans fodervärd igår och sen kom han hit. Jag har ärligt varit lite orolig för att ha hit en hane eftersom vi har Tilla här också. Även om vi har tömt ett rum där parningen kan äga rum, så har Tilla aldrig varit utan Messi under flera dagar. Men det går bra. För alla.

Vi släppte in Arrigo i rummet så att han skulle kunna bekanta sig med miljön till att börja med. Efter ungefär en halvtimma så fick Messi komma in i rummet. I hans bur (hon fräste när hon skulle in i buren. Annan kattdoft.) Efter ytterligare en halvtimmas fräsande från Messis sida och oroliga jamanden från Arrigos, så öppnade vi dörren till buren så att de skulle kunna komma lite närmare varandra. Båda två var misstänksamma.

Arrigo on top of the world

Vill du bli mamma/pappa till mina ungar?

Efter tag slutade i alla fall Messi att fräsa och morra och klockan 00.30 förstod vi att första parningen hade ägt rum. Man brukar säga att det är bra om ungefär fyra parningar äger rum – för att öka chansen att det blir nåt. Det har de redan klarat av. Och hur vet vi det då? Jo – parningarna går ganska fort, i det här parets fall ungefär två minuter, och när Messi tycker att det är nog så ”skriker hon”, börjar fräsa och vråla. Sen rullar hon runt på golvet en stund. Så vilar de ett tag. Det är svårt att undgå de där vrålen …

Vid ett tillfälle var både Per och Dante inne i rummet och såg själva parningen. Dante är 10 år – han var generad/fascinerad av händelsen. Hehe.

Som sagt – det där med planering. Det kan ju gå åt skogen. Det kanske inte blir nåt. OM det blir ungar, så vet vi att honorna blir sköldpaddsfärgade – alltså svart/röda, medan hanarna blir svarta (för den som inte vet det så kan jag säga att ”svart” är en uppsjö av olika färgvarianter där grundfärgen är svart. Messi är också svart …). Och ungarna kan bli med eller utan vitt.

Så. Nu hoppas vi att allt går vägen och att Messi blir dräktig med friska ungar och att hon får vara frisk under dräktigheten. Blir det nåt så föds ungarna  i mitten av mars och sen ska de bo här tills de är 12-13 veckor i mitten av juni.

Håll tummarna!