Vi var på Sällskapet Sibirisk Katts årsmöte i Jönköping  för några veckor sen. Så här i efterhand tycker jag att det var tre saker som var extra roliga med resan dit.

1) Sällskapet. Alltså de personer Per och jag reste dit med – Joanna och Kerstin. Jättetrevligt att lära känna varandra lite bättre och vi skrattade så mycket att jag fyllde på det positiva förrådet för lång tid framöver! Vi bodde i ett hus som min släkt på pappas sida äger tillsammans. Det ligger precis utanför Jönköping så det passade utmärkt att vara där. Att vi luktade som grillade korvar på grund av eldning i öppna spisar ingick i paketet.

2) Per blev invald i styrelsen. Ja. Det är inte odelat positivt. Att vara engagerad tar tid. Men det har tagit väldigt mycket tid från Per under lång tid. Från Per = från oss.

3) Vi hade tre domare på besök. Maud, Bertil och Mats. De lärde oss att se katter på utställning, på det sätt de ser katterna. De berättade om vad de går på, vad man ska tänka på. Om poängsättningen  Men – de talade även om avel. Om vikten av att inte bara ”spara” honor till avel, utan även tänka på hanar.

May I present TEXAS! Vår fantastiska katt med världens sötaste nos och supersnygga mönster. Och – hello – he is for sale! En skönhet att äga! VA?! Efter några parningar så kan han kastreras och bara vara mysig. Gör en insats för den sibiriska katten!

Varför har vi inte kvar honom själva? Så här är det – vi har två fertila honor varav den ena är hans mamma. Känns som en dålig idé. Men han hade gärna fått stanna annars. För han är en supercool kille. Det är Kansas också för all del, men vi vill inte låta fler katter än två – Florida och Texas – gå i avel. Då tunnas nämligen avelslinjerna ut för mycket.

Och här kommer han. Stortassen. Oemotståndligt söt. Och väldigt snäll. Idag kör vi jättebilder. Lyft upp den varma, lätt surrande datorn och låtsas att det är Texas. Fast han är ju lite mjukare, såklart. Lägg en filt runt datorn och låt bara bilden på ansiktet titta ut – du håller Texas i famnen.

helatexas

texasface