… i alla fall för kattungar.
I lördags var Mississippi nära döden. Hon låg på en liten filt och var typ medvetslös. Per och jag undrade vad vi skulle göra. Vi bestämde oss för att det kanske ändå skulle vara bäst för henne att somna in. Så blev det söndag. Och plötsligt åt hon en massa köttfärs. Blev pigg. Hoppade och skuttade. Försök känna känslan av att ta livet av en liten livsglad kattunge. Funkar sådär.
Så vi bestämde oss för att se vad avföringsprovet skulle kunna tänkas ge för resultat. Per har läst på och pratat med folk och oroat mig. Ja. Mig. För om det skulle vara nån sorts parasit så skulle vi behöva sanera hemmet grande. Orka. Ångtvätta alla textilier, supertvätta golv och saker. Blä. Jätteblä. Jag har hela tiden ifrågasatt hur det skulle komma sig att alla andra katter är friska om det skulle vara en parasit. Känner inte att det finns nån logik.
Veckan har gått i sakta mat. Missi har ätit köttfärs med glädje. Och piper av hunger varje morgon. Piggar på sig, växer till sig. Sakta men säkert.
Idag fick vi svar på avföringsprovet. Negativt. Alltså positivt för oss. Vilken lycka! Den där tyngden som försvann från axlarna. Och hon äter! Idag prövade först Royal Canin Kitten med äggula. Fest tyckte Messi, Hawaii och Florida. Var är maten, undrade övriga. Så jag mixade micrade kycklingbröst med lite osaltat smör. Sen ringlade jag över två äggulor. Alla åt! Och den som åt mest var Missi!
Vi undrar ju såklart vad det har varit med henne. Men det verkar onekligen gå åt rätt håll och vi hoppas att hon fortsätter att må bra och att hon går upp i vikt.
Det är lite frustrerande att vi inte kan kolla upp henne bättre, men det är uppenbarligen svårt att ultraljuda henne – kattungar är för små. Att ta blodprov är också svårt på småkatter har vi förstått.
Nu lite bilder på alla de sovande kattungarna! Kanske inte alive and kickin’ men oerhört söta!